Nu, ännu en dag, sitter jag här och skriver noveller och dricker te. I lööv it! Jag känner mig som en riktig författare insvept i min blommiga mysfilt och med min blommiga tekopp, haha.
Här är en dikt från min novell
Från ett annat perspektiv:
Det blåser en kylig septembervind
som sakta men säkert biter tag i min kind
Jag känner hur nästippen liksom fryser till is
Jag tänker tillbaka och undrar: Hur kunde du vara så vis?
Jag kan fortfarande höra
din lugnande röst viska i mitt öra:
Jag vet hur det känns,
det är bara just nu som det bränns.
Men nu är du borta, du kommer aldrig mer.
Nu sitter jag här och på din gravsten tittar ner
En tår rinner nerför min kind.
Det blåser en kylig septembervind
